Mjuka metoder för en hållbar vardag

Month: February 2014

Kamphundsboken

Kamphundsboken

Igår var duktiga Irene Westerholm från Hundläroverket hos Malou i TV4 och pratade kamphundar. Man kan se klippet under några veckor här. Den nyfikna kan också läsa en sammanfattning av vad Irene sade när jag arrangerade en föreläsning med henne i höstas här. Anledningen till […]

Rallylydnad

Rallylydnad

Egentligen hade jag tänkt att Gaia och jag skulle gå någon mer kurs i tävlingslydnad i vår, men jag var tydligen för långsam med att bestämma mig för vips – så var alla platser på de ställen jag ville gå fullbokade. Improviserade lite och anmälde […]

Strike a pose!

Strike a pose!

Ikväll har Gaia och jag varit på studiofotografering hos min kompis Lena. Det är Lena som tagit den befintliga headerbilden här på bloggen och idag hjälpte hon mig att fota till min hemsida som jag bygger på för fullt just nu. Förhoppningsvis kommer jag att kunna lansera hemsidan – med aktuellt kursutbud – om två veckor. Spännande och nervöst!

Sött, salt och sitt

Sött, salt och sitt

Idag var det avslutning på min kurs i vardagslydnad. Temat var aktivering och jag måste erkänna att det här passet är det jag tycker är roligast att hålla. Enkla tips till hundägarna om hur man kan få in hjärngympa på kvällsrundan eller under reklampausen när […]

Post ID: 683

Det här med att göra paracordhalsband är lite lätt beroendeframkallande… Ångrar nästan att jag nyligen köpte en röd sele till Gaia (hon hade blivit för smal för den gamla, min fitnesstjej) för det minskar möjligheterna att gå lös med andra färger. Just det här är […]

Ungar, hundar och positiv förstärkning

Ungar, hundar och positiv förstärkning

Har man inte egna barn brukar ens åsikter om barn snabbt sorteras i facket “släng utan vidare reflektion”. Man veeet inte hur det är egeeeentligen och så vidare. Häromdagen när jag var på väg för att hålla kurs för vardagslydnadsgänget kunde jag dock inte låta bli att ha åsikter om barnuppfostran. Även om jag givetvis höll mina vinnande reflektioner för mig själv.

Det ironiska var att vi på kursen skulle träna distanslydnad – det vill säga inkallning, stoppsignal och dirigering. Jag använder ordet “stopp” i betydelsen “halt”, det vill säga hunden ska stanna upp. “Stanna” är för mig en stadgeövning där hunden just ska stanna kvar på en viss punkt.

Hur som helst, släpandes på långlinor trotsade jag duggregnet och tog mig mot fotbollsplanen, när jag avbröts i mina funderingar kring dagens lektion av en mamma som skrek på sina barn. Den äldsta såg ut att vara runt fyra och den yngsta någonstans runt två och det var den sista rackaren som utan respekt för förbisusande bilar och isfläckar, med stöddiga steg började ta sig ner för en stentrappa.

“STOPP” ropade mamman och tvååringen gjorde lydigt halt. “STANNA” röt mamman vidare och älgade sedan fram och haffade ungen i jackan och lotsade hen tillbaka till ytterdörren.

Utöver att mamman missade det här med positiv förstärkning påminde scenen rätt mycket om mina övningar. Det kluriga är att man vid träning av “stopp” fort måste vara framme hos hunden och belöna där den står. Tanken är ju att hunden ska vilja stanna upp, måste den vända och komma tillbaka till oss för belöning tränar vi något annat. Men mina kursare skulle förstås säga “RÄTT, bra vad du är duktig” efter att hunden gjort halt på “stopp” och följt upp ett stannande med ännu mer beröm. Kanske funkar på ungar också. Bara en tanke. 

Idag var vi i Tyresta igen men med tryggt sällskap av Isabell, Micke och Texas. Våra pinntokiga hundar roade sig som vanligt med att dra i varsin ände av nedfallna grenar av olika storlekar. Två och en halv timma skog och nu ligger rottweilern i soffan och väntar på dagens middag som bland annat består av kokt ägg, en av hennes favoriter.

Skolgårdsvänner

Skolgårdsvänner

Häromkvällen invaderade Gaia och jag skolgården igen för att träna balans på de utmärkta hinderbanor som finns där. Vi var där strax innan 19 vilket jag trodde skulle garantera en öde skola – men icke. “Är det en rottweiler? Guuud vad GULLIG!” hördes två småtjejer. […]

Been there, done that

Been there, done that

Hittade den här bilden, med hög igenkänningsfaktor, på FB. När man är ledsen och upprörd för något, så blir man alltid tillbakadragen i nuet av en hund. Oavsett om det är genom en slabbig, vomluktande puss eller av att vovven ifråga vill leka eller gå […]

Vilse

Vilse

Igår visade en kompis den norra ingången till Tyresta. Riktig vildmark långt från de ordnade delarna ner mot Brandbergen. Bestämde mig imorse för att göra en favorit i repris. Vi var helt själva i storskogen, Gaia och jag. Satt vid en sjö och var lycklig. Sådär att det glädjeilar i kroppen. Tänkte på allt jag är tacksam över, som just den här söndagen i naturen med världens bästa rottweiler. Men på tillbakavägen gick vi tokvilse. Jag tänkte rationellt och andades med magen i en halvtimma men sedan började det bli obehagligt på riktigt. Till slut hittade jag vad jag trodde var rätt stig, när den delade sig valde Gaia vänster och jag lät henne bestämma. Och så kom vi fram till slut, en något adrenalinig matte och en hund som mest ville leka och inte alls förstod min oro. Hon hade säkert vetat precis var vi varit hela tiden. Men den där stunden vid sjön, den var värd det mesta. 

Klickertokiga

Klickertokiga

Jag älskar att träna med klicker! Det är ett bra sätt att markera det beteende jag vill se, oavsett om jag tränar med operant eller klassisk betingning. Klickern åker fram när vi tränar specialsök, trick och tävlingslydnad – ett antal gånger om dagen med andra […]