Gaia blir alldeles tokglad av snö. Jag älskade en häst en gång som också blev det. En vinterdag kastade han av mig så att jag fick hjärnskakning. Gaia blir mest sprängfylld av energi, småspringer på promenaden (händer verkligen ytterst sällan) och har bus i blicken. Igår kom jag hem för att mellanlanda mellan vanligt jobb och kursen i vardagslydnad – och möttes av en überpigg rottweiler som ville hitta på… ja, vad som helst nästan. Jag hade egentligen tänkt förbereda dagens lektion men fick ta fram klicker och kycklingkorv istället.
Och plöstligt hände det! Aha-upplevelsen i Gaias blick. Vi har tragglat “buga” i omgångar. De senaste veckorna har jag velat göra den så enkel som möjligt och har tänkt att bugningen skulle bestå av att Gaia snabbt sätter huvudet mellan frambenen och sedan tittar upp. I somras övade vi på att hon skulle lägga tassen över nosen på ordet “pinsamt”, men det gick aldrig framåt och under träningens gång omvandlade jag istället det hela till ett “vinka” där Gaia numer vinkar glatt med ena tassen. Igår lade hon plötsligt spontant ihop de här båda beteenden med resultatet en alldeles förtjusande kokett bugning med högertassen fram och nosen mot den. Jag hoppade upp och ner på köksgolvet “bra BRAAA braaa världens bästa rottweilerGRIS!” Körde totalt en 20 repetioner och alla fungerade toppen. Var helt endorfinhög när jag gav mig iväg för att hålla kurs. Jag var inte lika kaxig på kvällen, för efter kursen på en och en halv timma skulle jag ta ut Gaia på långprommis, en timma i hennes nya gatloppstempo, och sedan var jag rätt apatisk i soffan när klockan var nio.
Approp kurs, jag håller en till i februari. Eftersom jag inte tar min examen förrän i mars har jag ett väldigt förmånligt pris fram till dess. Tre platser kvar, så anmäl dig vettja!
