Alla dessa veterinärräkningar

För två veckor sedan röjde vi i skogen med Isabell och Texas. Det gick rätt vilt till – Gaia flög fram (och kraschlandade ibland) bland granris och vassa pinnar. När jag hittade ett litet sår på hennes mage sedan var jag därför inte så oroad. Jag har sniffat på det (inte känt något konstigt) och tvättat det noga varje kväll men i söndags upptäckte jag att det där såret utvecklats till flera stycken, stora som en lillfingernagel ungefär. I ärlighetens namn ser det ut som svinkoppor (om du inte ännu stiftat bekantskap med dessa kan jag bara gratulera). Bara att ringa veterinären med andra ord och i eftermiddags knallade vi dit. Hon kunde inte heller riktigt säga hur de uppkommit, men konstaterade att det var fullt av bakterier i dem (hennes ansiktsuttryck vittnade om att bakterierna var typ en vecka från att ha utvecklat ett eget demokratiskt system) och skrev ut antibiotika. Lämnade alltså kliniken betydligt fattigare än jag gick in, ett faktum som inte på något sätt oroade Gaia som hela tiden ville gå tillbaka (de har goda hundkex och trevliga veterinärer där) och gick i snigelfart halva vägen hem. Så nu blir det till att rota fram tratten och göra sig impopulär ett par dagar.

Rottisblicken etsad när jag förbereder torsdagens kurs i vardagslydnad

4 reaktioner på ”Alla dessa veterinärräkningar”

    1. Ja, jag är så glad att man går på magkänslan och släpar iväg vovven till veterinären – hellre för ofta liksom… Har inte hört om körtelförändring tidigare, hoppas att det går att lindra på ett bra sätt! :)

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Varukorg
Rulla till toppen